Karolina Näsén är SAIF-alumnen som 2018 startade upp KTH Simförening i Stockholm. Under fyra år var hon ordförande för föreningen. Nu berättar Karolina hur det var att starta upp en förening från grunden, vad hon lärde sig på vägen och vad Studentidrotten gett henne i livet och karriären.

Hur kom det sig att du engagerade dig inom Studentidrotten?
– Hemma i Östersund hade jag ett gäng sim-kompisar när jag var aktiv simmare. Många av kompisarna var äldre och när de flyttade för att plugga var det många som var aktiva inom Linköping simförening. Jag såg upp till de och ville också plugga och simma i studentidrottsförening och tävla i Student-SM. 

 Hösten 2017 blev det dags för mig att börja plugga till civilingenjör på KTH. Under de första dagarna på KTH försökte jag hitta en studentförening som hade simträningar, men det visade sig inte finnas någon. När jag våren 2018 skulle simma Student-SM i Linköping fick jag därmed göra det under KTH Hockey tillsammans med två simmare till. Jag tyckte det kändes märkligt att representera en hockeyförening under en simtävling, jag ville att vi skulle starta en egen, ren simförening. Sagt och gjort, jag tog tag i det och startade upp KTH Simförening

Karolina Näsén, Elsa Ericsson och Shervin Ghahestani från KTH Simförening på Student-SM i Linköping 2018

 

Hur gjorde du för att starta en studentidrottsförening från grunden?
– Jag hade möte med studentkåren och fick vägledning, tog kontakt med Skatteverket för att få hjälp att upprätta organisationsnummer och stadgar. Jag hade även kontakt med andra föreningar, jag fick se KTH hockeys stadgar till exempel. Nästa steg blev att headhunta folk till styrelsen och sedan hade vi ett första årsmöte. Jag startade igång träningar under badets allmänna öppettider, där alla var välkomna men behövde betala eget inträde för att delta.

 

 

Var det något som var särskilt utmanande?
– Ja, att få föreningstaxa på vår banhyra! Det var verkligen ett projekt i sig som tog tre år.

Till slut slutade Stockholms stad att svara när jag ringde, så jag fick ta min killens telefon och ringa. Det var mycket administrativt jobb i början, både på gott och ont. 

Karolina har tidigare berättat om den långa kampen för föreningstaxa. Hennes främsta tips till föreningar i en liknande situation är att ligga på, att vara lite jobbig, att ställa en massa frågor och att inte ge upp. 

Vidare berättar Karolina att det även fanns andra utmaningar. 

– Till exempel hade styrelsemedlemmarna ibland olika ambitionsnivåer och olika tid att lägga på sitt engagemang i föreningen. Här lärde man sig att man inte kan göra allting själv och att det krävs kompromisser för att hitta en nivå som funkade. När man ställs inför utmanande situationer lär man sig oftast saker längs vägen. 

I utvärderingen av vårt arbete har vi ibland sett att vi i en viss situation hade kunnat gjort annorlunda med facit i hand. De lärdomarna har vi alltid tagit med oss i överlämningar till nästa års styrelse.

 Dessutom var allt administrativt arbete utanför simhallen en utmaning ibland.

Man kan inte bara dyka upp på en träningstid som en vanlig medlem, man måste tänka på all logistik bakom. Det som varit det roligaste med detta är sen när resultaten kommer. När allt stök med banbokning löst sig och man ser att personer dyker upp och uppskattar det arbete man lagt ner. 

 

Vad var roligast med att engagera dig inom Studentidrotten?
– Dels att lära känna nya studenter på sitt universitet, dels att få åka i väg och träna och tävla med andra skolor. För mig har det varit lärorikt att träffa personer med olika bakgrund och olika nationaliteter, på så sätt har man kunnat lära sig mer av varandra. Genom utbildningen blir det lätt att man träffar ”en” typ av personer men med simföreningen blir det en blandning av personer som går helt olika utbildningar men där man har just simningen gemensamt.

Representanter från KTH Simförening under simläger i Lund, våren 2022

Det mest värdefulla Studentidrotten gett mig är att få en tillhörighet. Studentidrotten är en möjliggörare för att hitta en tillhörighet. Har man samma intressen klickar man väldigt lätt.

Ett av de roligaste minnena jag har är Student-SM och när vi hade ett läger tillsammans med Lund. 

 

Har du tagit med dig något från din tid inom Studentidrotten i livet och karriären? 
– Det jag först och främst tänker på är alla vänner och alla kontakter jag fått under min tid inom Studentidrotten.
Många har jag fortfarande kontakt med idag. 

Det jag framför allt lärt mig och tagit med mig i livet och yrkeslivet är att samarbeta och kommunicera med alla olika människor. Genom styrelsearbetet inom Studentidrotten hamnar man i gruppkonstellationer som man egentligen inte valt, där alla har olika ambition och olika tid att lägga på sitt engagemang. Genom att lära sig att kommunicera med varandra får man en förståelse för andra människor.  Under åren som ideellt engagerad har jag verkligen förstått det här med samarbete. Jag minns när lärarna i mellanstadiet tussade ihop en med någon man inte valt och lärarna sa att det var bra för framtiden. Jag fattade inte då, men nu förstår jag. 

Man kan lära sig av varandra men framför allt får man en förståelse för varandra. 

 På jobbet är det lite annorlunda eftersom det inte är ideellt och alla vet vad man ska jobba med och hur mycket tid som ska läggas ner. Men just kommunikationen med andra är något man måste lära sig och är det är applicerbart inom andra delar av livet som på jobbet till exempel. 

 

Hur fungerade det att kombinera studier med ideellt engagemang inom Studentidrotten?
– För mig har det gått bra, jag tyckte det var kul. Oftast är det roligare att engagera sig ideellt än att plugga så ibland kan det ha fått ta lite för mycket tid. Men med åren har man fått lära sig vad man ska prioritera.  

 

Du låter som en utomordentlig projektledare, vad jobbar du med idag?
– Jag jobbade nyligen som arbetsledare på ett bygge på Skanska i Stockholm, men efter nyår flyttade jag upp till Luleå. Här jobbar jag som betongkonstruktör, så jag har bytt bana lite, från att vara ute i produktion till att nu jobba som konsult. Förhoppningsvis känner alla att det man valt att plugga är det roligaste som finns, så känner jag, detta jobb är helt rätt för mig. 

 

Simmar du fortfarande?
– Jag simmar fortfarande! Jag var på några träningar med föreningen när de höll på att starta upp i höstas. Från min hemmaklubb har jag en simmare som jag simmar med någon gång i veckan. Planen är att simma med en mastersgrupp. Karolina berättar att en mastersgrupp ungefär är som korpen i fotboll fast inom simning. Det är en verksamhet för personer som vill komma och köra ett pass ett visst antal gånger i veckan, vissa är gamla elitsimmare medan andra vill simma för hälsans skull eller har ett specifikt mål som Ironman, triathlon eller Swimrun. 

Lite som Studentidrott med andra ord, man tränar på sin egen ambitionsnivå och för gemenskapen.

 Själv siktar Karolina på att simma masters-SM och att göra en svensk klassiker. 

 – På fritiden försöker jag träna till en svensk klassiker och jag håller i gång med simning och löpning. Det blir även mycket skidor i och med flytten norröver och att den härliga vintern är här! 

 

Skulle du rekommendera andra som pluggar att engagera sig inom Studentidrotten?
Absolut, till hundra procent! För det först får man utföra den idrott man tycker om och man får göra det med studenter som har samma förutsättningar som en själv på många plan.  För det andra får man lära känna så mycket härliga människor.  För det tredje lär man sig mycket om sig själv genom att engagera sig. Man får en helt annan utvecklingskurva som person än vad man hade fått om man bara dykt upp på den där träningen.

KTH Simförening ute och paddlar, säsongsavslutningen våren 2022
3 snabba med Karolina – vad är det bästa med Studentidrotten?
Att få syssla med den idrott man tycker om
Alla människor man lär känna
Den personliga utvecklingen
Meny