2017 gick Vinteruniversiaden i Almaty, Kazakstan. En som var med och tävlade då var Josefin Taljegård som representerade Sverige i konståkning. Nu är 25-åringen uttagen i senior-VM som avgörs på hemmaplan i Ericsson Globe mellan 22-28 mars. “Det känns jättebra. Det blir lite klyschigt men det är faktiskt så det känns, det ska bli jättekul. Att tävlingen går i Sverige gör det också extra roligt, säger Josefin Taljegård till hemsidan.

I slutet av mars är det dags för konståknings-VM på hemmaplan. Josefin Taljegård är en tidigare Studentidrottare som var med och tävlade i Universiaden 2017. För henne blir det första världsmästerskapet på seniornivån där förberedelserna inför tävlingen har varit annorlunda. Som mycket annat har det digitala varit i fokus.

– Under hösten hade vi två nationella tävlingar och två internationella tävlingar där båda gick i Tyskland. Men sedan ställdes SM, EM, nordiska mästerskapen och andra nationella tävlingar in. Efter det har jag åkt på en tävling i Tallinn dit de största konkurrenterna också åkte, säger Taljegård och fortsätter:

– Den här säsongen har vi haft digitala tävlingar där vi fått skicka in våra rutiner. Man har gjort dem på hemmarinken men med dräkt och samma premisser som på tävlingar. Det har fungerat bra och känner att jag kunnat ladda upp.

Pressbild.

Trots en annorlunda säsong så har det verkligen varit Josefins år där hon även slagit sitt egna poängrekord vilket nu gett henne en VM-plats. Men hur långt det kan ta henne i mästerskapet vill hon inte spekulera i allt för mycket.

– Det är jättesvårt att veta men jag tror definitivt att jag har chans att ta mig till final. Det har varit få tävlingar och jag vet inte hur formen ser ut på andra tävlanden. Jag har tagit stora kliv under året så man får nästan se efter kortprogrammet. Sen är det mitt första VM som senior så jag är inte jättefokuserad på platsen utan snarare på att jag ska njuta, ha kul, behålla fokus under hela tävlingen och bara göra mitt jobb som jag gör varje träning, säger hon.

Vinteruniversiaden 2017 en viktig tävling i karriären

Att hon år 2021 ska få representera Sverige i VM har inte alltid varit självklart. 2014 slutade hon med konståkning på grund av skador.

– 2016 började jag med konståkning igen, samtidigt som jag studerade. På hösten började jag tävla och under våren 2017 var Universiaden. Men det var svårt att ta sig tillbaka till en sport som jag varit borta från under ett och ett halvt år. Det var en liten chock då det blev tydligt hur jobbigt det är. Men innan jag slutade hade jag en gång ett mål om att ta mig till VM och det har alltid varit målsättningen, även när jag började igen. I och med att jag hade börjat köra lite tävlingar och var på väg uppåt igen blev Almaty en motivationshöjare som gjorde att jag kände att jag valde rätt i att börja igen.

Man kan säga att tajmingen med Vinteruniversiaden i Kazakstan var läglig och det är en tävling som hon sent kommer glömma.

– När jag väl tävlade där så var det en fantastisk känsla och rolig tävling där det precis börjat gå lite bättre igen. Nästan direkt när jag kom hem åkte jag på nästa tävling och kände att jag hade ett helt annat självförtroende, säger hon.

Själva arrangemanget ser Josefin tillbaka på med glädje.

– Det var den roligaste tävlingen som jag hade åkt på och vilket arrangemang det var. Det var också väldigt lyckat med den svenska truppen med en bra sammanhållning. Det var kul att åka runt och kolla på en massa olika sporter som skidåkningen, hockeyn, curlingen och short track. Det var en fullspäckad vecka, minns hon.

– Om du tänker tillbaka, hade du kunnat se dig själv med en senior-VM plats 2021 då?

– Ja, det hade jag. Jag hade som målinriktning att jag skulle vara med i VM. Det var nog mer att andra inte trodde, eller var förvånade att jag lyckades ta mig tillbaka. Det har varit tufft och det är många som har kommenterat och skickat meddelande nu när jag blev uttagen. Gratulerat och sagt att jag verkligen kämpat mycket för det här.

Kombinerat studier och elitidrottande

Josefin är inte bara duktig på isen utan även när det kommer till studierna. Under flera år har hon kombinerat båda delarna. Från studier på Handelshögskolan i Göteborg till filmskådespeleri på sommaren i New York. Nu är det manusförfattande som gäller och hon menar att idrottandet hjälpt henne mycket för studierna, även om kombinationen kan vara krävande där hon delar med sig av lite tips.

– Det beror nog lite på men jag ser till att ha en god relation till mina lärare. Jag är tydlig med att idrotten är väldigt viktig för mig men samtidigt måste man inse att lärarens jobb är viktigt för den personen. Jag visar respekt och när jag väl studerar så göra jag det hundra procent. Ibland kan det leda till att man får uppgiften tidigare eller kan komplettera om man ska iväg på tävling. Men det är ju mycket grupparbeten så om någon annan behöver vara borta ställer jag alltid upp och ändrar mina tider när det går så att vi skapar en förståelse för varandra.

– Skulle du säga att din konståkning har hjälpt dig något i dina studier?

– Det tycker jag absolut. Jag har hållit på med konståkning sedan jag var tre år och det är svårt att veta vem jag hade varit utan den. Men idrotten har hjälpt mig bli bra på att organisera mig och ta itu med saker. Konståkning är speciell då man uppträder inför människor själv och det tror jag har gjort att jag vågar göra mer saker som att prata inför folk. När jag studerade på Handelshögskolan märktes det att vissa kanske inte vågade ställa frågor då vi var över 300 i klassen, säger hon och tillägger:

– När jag väl tränar och åker, kanske inte vid de mest tekniska grejerna, men när jag värmer upp så händer det saker i hjärnan. Då börjar fantasin verkligen flöda och det hjälper med kreativiteten. Det hade nog inte varit samma om jag suttit vid datorn i åtta timmar.

Men utöver en god relation till skola, studiekamrater och de hon har runt sig i konståkningen så har stödet från familjen varit viktig.

– Jag har väldigt stöttande familj. Flera i min familj har själva hållit på med konståkning så vi har det lite på inne på rutin hur man klarar av att jonglera livspusslet. Jag har varit väldigt lyckligt lottad, avslutar hon.

Meny