I början av hösten sprang Leo Magnusson in sig i de svenska historieböckerna och blev Sveriges tredje snabbaste hinderlöpare genom tiderna på 3000 meter hinder. Endast rekordhållaren Mustafa Mohamed och OS-guldmedaljören Anders Gärderud har sprungit snabbare. Trots att OS-drömmen krossades denna gång har Leo tagit en välförtjänt revansch och överraskat många med dessa fantastiska framgångar.
Efter att ha representerat Sverige vid Universiaden i Kina 2023 har Leo nu nått nya höjder, där rekord och medaljer blivit viktiga milstolpar. Vid sidan av sin idrottssatsning investerar han även i en akademisk karriär där han studerar 100%. Vi möter honom för att få höra om resan från universitetsmästerskapen till att bli en av Sveriges snabbaste hinderlöpare.
Kan du berätta lite om hur allt började? Har löpningen alltid varit ditt självklara val?
— Det började faktiskt i skolan, med aktiviteter som Skoljoggen och andra lopp där jag märkte att det gick bra. När jag var åtta år sprang jag Lilla Göteborgsvarvet, som är det största loppet för barn och unga i Göteborg, och då kom jag trea. Det var en riktigt speciell upplevelse, och det var nog då jag blev ”biten” av löpningen. Jag sprang loppet i några år utan att träna organiserat, men vid elva års ålder vann jag ett lopp och blev inbjuden att träna med Sävedalens AIK. Sedan dess har jag hållit fast vid löpningen, och karriären har gått ganska stadigt framåt, särskilt som ungdom och junior.
Hur fick du veta om Universiaden, och hur var dina upplevelser av att delta?
— Jag hade hört lite om Universiaden, men efter pandemin var det ont om möjligheter fram till 2023. Flera i min träningsgrupp hade tävlat i Neapel där det senaste genomfördes, vilket inspirerade mig. Universiaden blev ett stort mål och ett perfekt delmål att sikta mot.
Upplevelsen i Kina var fantastisk! Jag hade höga förväntningar eftersom jag hört mycket från de som var med i Neapel. Jag tänkte att en Universiad i Kina borde vara minst lika bra – och det levererades verkligen! Kina tog arrangemanget på största allvar; de flög in presidenten till invigningen, och allt var minutiöst ordnat. Efter tävlingarna fick vi även möjlighet att utforska Chengdu och upptäcka den kinesiska kulturen på nära håll, vilket var otroligt!
Hade jag upptäckt Universiaden och universitetsmästerskapen tidigare, hade jag deltagit i alla tävlingar jag kunnat! Nu är jag tyvärr för gammal.
Hur var det att bo i Universiad-byn tillsammans med den svenska truppen?
— Att få bo i Universiad-byn på ett ombyggt universitetscampus. Att resa tillsammans med idrottare från hela världen blev det närmaste en olympisk upplevelse man kan komma utan att faktiskt vara där. Det var fantastiskt att kunna dela gemenskapen med andra och speciellt i en trupp där många representerar olika idrotter!
Man gick till matsalen tillsammans och deltog i aktiviteter i byn på kvällen. En stor grej var att byta pins med andra länder, vilket var ett kul sätt att främja interaktionen mellan nationerna. Jag fick en hel kedja av pins på mitt ackrediteringsband! Det var dock lite knepigt när alla volontärer också ville byta, så vart många kinesiska pins, berättar Leo och skrattar.
Vad har Universiaden betytt för dig som person och idrottare?
— Innan själva tävlingen handlar mycket för en idrottare om att sätta mål, och för mig var Universiaden 2023 en stor motivation under min grundträning. Det blev en morot som drev mig framåt. Min första internationella tävling var 2015 när jag åkte till Colombia för ungdoms-VM. Jämfört med den upplevelsen var Universiaden min största internationella idrottsupplevelse och chansen att delta i en välorganiserad bra tävling, och få testa vingarna på den internationella scenen.
Universiaden förenar unga människor och framtidens idrottare, och de gör ett bra jobb med att skapa en bred representation från hela världen. Jag träffade personer från Oman, Indien och Kanada, vilket jag aldrig skulle ha gjort annars.
Vad skulle du säga om nivån på tävlingarna?
— Nivån varierade mellan sporterna. Simningen höll toppklass, medan friidrotten var något lägre än ett EM, vilket gjorde det till ett bra mellansteg mellan svensk- och internationell seniorelit. Detta är annars ett steg som ofta kan vara ganska stort, men att nå en final där kändes realistiskt. Universiaden är en utmärkt språngbräda för idrottare att sikta mot!
Vad tar du med dig från Universiaden till din framtida karriär? Och vad säger du till andra?
Universiaden blev en språngbräda för Leo. Han menar att det var ett perfekt mål under grundträningen inför 2023, men också en chans att tävla internationellt.
Att sluta nia i finalen i ett sådant mästerskap gav mig en otrolig självförtroendeboost. Jag är övertygad om att Universiaden, och den erfarenheten av att tävla på en global arena, hjälpte mig ta steget till en ny nivå i år.
Efter att ha representerat Sverige vid Universiaden i Kina 2023 har Leo tagit kliv som idrottare, och den internationella erfarenheten från mästerskapet har satt tydliga spår i hans karriär. Där mötte han konkurrenter från hela världen och fick uppleva en tävling som liknats vid en miniatyrolympiad – ett möte där världens bästa universitetsidrottare får tävla på internationell nivå.
Jag uppmanar alla som har möjlighet att delta i dessa arrangemang att verkligen ta chansen! Det är en fantastisk möjlighet att träffa människor från hela världen och delta i riktigt roliga tävlingar, samtidigt som man får se nya delar av världen.
— Ja, det känns fantastiskt! Jag sprang på 8.13.08, vilket gör mig till tredje snabbast i Sverige genom tiderna och tvåa i Europa för i år. Det är precis den typen av resultat man hoppas på när man tränar så hårt, och att se sitt namn bland de snabbaste känns nästan overkligt. Jag har haft en väldigt bra säsong där allt verkar ha klaffat, och det är inget jag tar för givet.
Inte bara en dans på rosor
För Leo har även det senaste året varit en omtumlande resa, fylld av både höjdpunkter och stora besvikelser. Leo har de senaste fått mycket uppmärksamhet i media, både för sina framstående idrottsprestationer och för den kamp han, tillsammans med andra idrottare, har fört för att få sin OS-uttagningssituation prövad. Trots att han haft ett starkt år på tävlingsbanan kom chockbeskedet – han blev inte uttagen till OS. Detta ledde till att han och ett antal andra idrottare valde att gå vidare med en rättsprocess till CAS för att få beslutet omprövat.
Att inte bli uttagen till OS var ett hårt slag, och vi försökte överklaga beslutet. Det är en process som tagit mycket energi, men vi fick en enormt fin stöttning från allmänheten, vilket har betytt mycket.
Han berättar vidare att OS naturligtvis är det största man kan vara med om som idrottare, och att det inte finns några garantier för att en chans som denna kommer tillbaka. Fyra år senare vet man inte om man är i samma form eller ens kan förbättra sig. Att någon bara rycker undan möjligheten, och att det dessutom känns helt grundlöst, är oerhört snopet. Trots besvikelsen var det ändå bara att rodda i stämningsansökan och samtidigt fokusera på träningen.
Vägen fram: CAS-processen och Lärdomar på Vägen
Tillsammans med sex andra idrottare valde Leo att driva frågan vidare till CAS. Gruppen ansåg att uttagningskriterierna till OS inte följts korrekt och att beslutet borde omprövas. CAS-förhandlingarna blev en utmanande resa i sig, där fokus förflyttades från själva uttagningen och huruvida man följt kriterierna eller inte, till att ifrågasätta om de kriterier som satts ens var rättvisa från början.
Hur har denna process påverkat dig som person?
Det har tagit mycket energi att försöka navigera i allt detta själva. Att behöva förstå det schweiziska rättssystemet under sommaren var långt ifrån vad han hade planerat, men med stort stöd från allmänheten fortsatte de kampen för att lyfta den bristning som anses finnas i den svenska uttagningsprocessen. Nu inväntas det slutliga detaljerade domslutet.
— Idag är bekommer inte detta mig, även om det hade varit skönt att få en upprättelse. Jag är nöjd med vad vi gjort och varför vi gjorde det! Det är ett problem som funnits länge och blossat upp mer och mer senaste åren. Sen fick jag som tur var ett bra avslut på säsongen, vilket inte skadar i sammanhanget. Vi tyckte förstås vi borde ha blivit uttagna baserat på den information som fanns tillgänglig, men så blev det inte.
Det är väl det som är lite segt när man skulle vilja pröva vingarna lite på ett större mästerskap. Men ser jag till i år så har det vart nästan en sagolik framgång för mig så är bara att tacka och ta emot och blicka framåt.
Vad har du för tips till andra både i valet av dubbla karriärer men även i en elitsatsning?
Jag skulle säga att det är värt allt. Dubbla karriärer kräver mycket energi och planering. Våga hitta den balans som funkar för dig, och var inte rädd att sänka tempot i studierna om det behövs. Träna hårt, ät bra, sov ordentligt och se till att ha kul på vägen. Det är vad som hållit mig igång och hjälpt mig att ta mig till där jag är idag. Ta stöd av folk runt dig och framförallt åk på studentidrottsmästerskapen!
Hur ser planerna ut framåt?
— Mina planer framåt inkluderar att slutföra mina studier och ta en magisterexamen till våren. Därefter kommer jag att sondera marknaden för jobbmöjligheter, och jag hoppas kunna arbeta deltid. Det kan även bli aktuellt med ytterligare studier. Mitt stora huvudmål nu är VM nästa år, som är 11 månader bort. Det är en speciell känsla. Jag är van vid att arbeta psykiskt för långsiktiga mål, om jag lyckas ta mig till finalen vill jag kunna prestera på topp!
För mer information om RIU (Riksidrottsuniversitetet och dubbla karriärer finner du här).
Vill du veta mer om tävling inom studentidrotten, Kontakta adam.stigborn@saif.se